Äntligen har jag skapat en blogg som jag kan använda under min mentorsutbildning
Detta är första gången som jag använder en blogg. Det är säkert ett bra sätt att reflektera över olika saker i mentorsutbildningen och att man har det samlat på ett ställe. Det är inte helt lätt att sammanfatta en bok där det tas upp flera frågor. Jag reflekterade över några saker som jag tyckte vara viktiga.

Reflektioner efter att jag läst boken mentorskap i förskola och skola.
Författare Ylva Ståhl och Agneta Bronäs.
 Boken ger en bra inblick i vad mentorskap innebär både i skola och förskola. Jag tycker det är bra att de gjort en uppdelning på detta och skrivit om både skola och förskola.
Boken ger en tydlig bild av vad  mentorskapet innebär. För min del kändes det skönt att rektor och förskolechef ansvarar för introduktionsperioden och ska se till att göra en plan. Det innebär att allt ansvar inte bara vilar på mentorn och adepten. Det finns en tydlig plan för vad som förväntas av min förskolechef.

Att göra en lämplighetsprövning av en person är inte helt lätt. Då är det för väl att de tar upp att personer som rektor eller förskolechef  bör rimligtvis vara lärare eller förskollärare med legitimation. Jag förstår inte hur man annars ska kunna göra en professionell bedömning. Det är orättvist mot den läraren som ska få legitimationen. Hur ska dessa personer kunna samtala om yrkesskicklighet om de inte har den bakgrunden.

Mentorskapet kan vara svårt ibland mentorsrollen innebär att stötta en kollega samtidigt som man ska  bidra till att ge underlag för lämplighetsbedömning. Det gäller att våga att samtala med förskolechef och rektor om man ser att personen inte är lämplig till att få sin legitimation. Det kan vara blivande kollega till mig eller någon annan. Egentligen borde en lärare som inte anses lämplig fått veta det redan under lärarutbildningen.

Att det kan uppstå svårigheter med att förstå varandra mellan mentorn och adepten är inte så konstigt för man har olika bakgrunder med sig, adepten har kanske en nyare utbildning där forskning visar på ny kunskap som mentorn inte tagit del av. Fungerar det bra kan man lära av varandra och se fördelarna med det. I. Boken står det(" Som vi ser det,sker utveckling bättre i kollegiala miljöer  där fler perspektiv på undervisningen kan ske "(sid26)
På det viset kan den nyutbildade läraren få möjlighet att få stöd från flera och höra fler åsikter än bara mentorns. Samt att hela ansvaret inte bara vilar på mentorn.
I förskolan är vi ju vana att arbeta i arbetslag och alltid kunna samtala och reflektera med andra. Detta ser jag som en stor fördel och det måste vara mycket positivt när man är nyutbildad lärare.
I andra lärargruppen diskuterar man praxischock men menar att i förskolan är man van att ta hand om nyanställda på ett  självklart sätt. Verkligheten visar sig sedan vara en annan bild när frågan tas upp i en mentorsgrupp. Det finns många förskollärare som känner stress,stora krav från föräldrar och att klara av alla nya arbetsuppgifter. Därför är det viktigt att man första året får möjlighet att träffa en mentor och få stöttning och tid till att samtala om vad lärar yrket innebär.
Tänk vad skönt det hade varit att få tillgång till att träffa en mentor när jag precis blivit färdig förskollärare.
Det var så många saker som man bara skulle kunna hantera i sin yrkesroll trots att man inte då hade någon erfarenhet av detta.


Boken tar upp att mentorsfunktionen är ett komplement inte en ersättning för att inskola den nya förskolläraren i arbetslaget. Det är viktigt att skilja på detta.
Skolverket har en annan syn på detta och tycker att mentorn regelbundet ska observera förskolläraren i undervisningssituationer.
Jag tycker nog att det är bra om man skiljer detta åt. Är man utomstående och kommer som mentor har man inga förutfattade meningar. Utan kan lyssna på adepten utan att varit känslomässigt involverad som det lätt blir om det är samma arbetsplats eller avdelning. Jag kan som mentor lyssna utan några förutfattade meningar. Det leder nog till att det blir ett bättre samtal än vad det blivit om jag redan hade en massa förutfattade meningar. Samt att man lyssnar under samtalet på ett annat sätt än när man är känslomässigt involverad.