Digitala verktyg
Spaning Bölets förskola

Vi fick i uppdrag att undersöka hur man använder olika digitala hjälpmedel på vår förskola.  På vår förskola är vi fem avdelningar med två yngre avdelningar och tre äldre avdelningar. All personal har varsin I-pad. Det finns en smartboard på huset och en tv på avdelningarna. För att få veta lite hur pedagogerna använder de digitala verktygen ställde jag följande frågor.


Vad använder ni digitala verktyg till?
Hur använder ni digitala verktyg?
Varför använder ni digitala verktyg?



1. Pedagogerna  svarade att de använder våra I- pads till att ta mycket bilder, filmer som sedan används till dokumentation.
Vi använder unikum dagligen genom att skriva i en blogg som föräldrarna kan läsa i. Mycket av de presentationer som vi använder oss av skriver vi i Keynote eller pages.

2. Någon av pedagogerna skrev att vi använder de digitala verktygen som ett komplement i den dagliga verksamheten.
Barnen använder appar där de tex tränar språk och matematik. Ibland via I-paden sätter vi på vår smart tv och tittar på sagor och sånger. Det kan vara sagor på olika språk för barn med andra modersmål en svenska. Även ritsagor går lätt att göra på I-paden och sedan visa på tv.
Barnen har även gjort egna sagor i appen scribble press.
På den avdelningen där jag arbetar fick barnen titta på hur vindkraftverk ser ut på vår  smart tv och sedan rita det.

Barnen har också skrivit mail till sina föräldrar som vi sedan skickat. Det  var mycket uppskattat av föräldrarna.

Ofta när vi ska ta reda på saker som barnen funderar över använder vi I-paden att söka information på nätet. Även när vi bakar är det lätt att slå fram recept

Smartboard

För att träna skriftspråket har vi vid några tillfällen använt vår smartboard. Den skulle vi kunna använda ännu mera. Anledningen till att den inte används så ofta är antagligen för de tar lite tid att koppla in datorn och starta det.




3. På frågan varför vi använder  digitala verktyg? Svarade flera av pedagogerna följande.

-Att det underlättar vårt dagliga arbete.

Att det är roligt att använda det. Det ger oss stora möjligheter att dokumentera vid alla tillfällen och att senare reflektera och skriva ner vad barnen sagt eller gjort.

Några pedagoger tyckte att vi använder det  för att ge barnen bredare och nya redskap till lärande.

Diskussioner om digitala verktyg

På vår förskola tycker jag att alla försöker använda de digitala verktygen i den dagliga verksamheten. Vi har diskuterat om det kan bli för mycket skärm tid för  barnen.
 Att det är viktigt att de leker också. En del föräldrar har varit mindre positiva till
 I-pads. De har en del diskussioner om detta hemma hur länge barnen får sitta framför dator eller I-pads.
Därför vill de inte att barnen sitter på förskolan för mycket med detta.
Där tror jag det är väldigt viktigt att vi pedagoger förklarar syftet med vad vi använder det till och att detta inte utesluter den fria leken eller något annat.
I läroplanen står det att barnen ska " Utveckla intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av , tolka och samtala om dessa. " ( Lpfö 98 2010 sid 10)


Hur använder barnen I-pads?
När vi fick våra I - pads var vi noga med att barnen skulle få sitta i lugn och ro själva med detta. Vi fick sätta klockan så  att det blev rättvist med tiden . Barnen blev osams i början vem som skulle ha den. Nu två senare fungerar detta bra. De sitter en stund och sedan ger de den till nästa barn. De samarbetar och hjälper varandra. De blir intressanta samtal mellan barnen. Ibland sitter vi pedagoger med. För några veckor sedan gjorde några av våra äldsta barn en egen teater. Detta önskade de att vi filmade.



Sedan tittade alla på filmen om teatern
och barnen som medverkat i teatern var oerhört stolta och reflekterade över hur teatern blev, hur det såg ut när de dramatiserade. Hur de skulle göra nästa gång.
Barnen är väldigt orädda när det gäller digitala verktyg. De är inte rädda för att göra fel utan de trycker och provar.
Ibland får de visa oss vuxna hur man ska göra.

Pedagogerna

Jag tyckte själv som pedagog i början att vad ska jag använda I-paden till? Behöver vi verkligen det här?
Vi har ju datorn som vi skriver på.
Förstörs saker om jag gör fel?
Nu efteråt inser jag att  detta är ett bra verktyg för  tex dokumentation och även anteckningar. Allt finns samlat på ett ställe istället för i olika block som man skrivit i tidigare eller olika ställen på datorn. Jag använder I-paden varje dag och tycker det är ett suveränt hjälpmedel.
Tänkte även  på det som togs upp i examensarbetet (din I - pad är för stor)
 att det finns digitalt infödda och digitala invandrare. Att  de digitalt infödda alltså de som vuxit upp med dator och internet ser det som underhållning och kommunikations medel. Digitala invandrare använder det mer som arbetsredskap.

Att detta ibland leder till misstro för att man har olika syn att se på de.
(Berggren- Bergius Granath och Sandell 2010)
Detta tycker jag var en bra beskrivning av hur man kan se på digitala verktyg. För våra barn och ungdomar är detta helt naturligt de har växt upp med det.  De använder det hela tiden. De är så de kommunicerar med varandra. För oss som är äldre väcker det fortfarande oro över att de  inte ska sitta  för länge framför dator eller I-pads.
Detta tillhör det samhälle vi lever i och det är nog bara för oss vuxna att försöka lära oss mera om detta så att  vi kan vara en del i lärandet om digitala verktyg.

Etiska dilemman

Vi har diskuterat detta angående kort som man lägger ut på bloggen. Att vi försöker att det inte ska vara närbilder
på barnen. Utan de står med ryggen emot eller ansiktena inte syns. Att man inte tar några bad bilder och lägger ut på bloggen.


Sofia Hagelberg

Professionell vägledning

Professionell vägledning med samtal som redskap

författare: Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa

Kapitel 1 Behov av professionella samtal

I början av boken beskriver författarna varför det har blivit viktigt att utveckla vår förmåga till bra samtalsledare. Under 1900-talet har samhället förändrats och en del upplever förändringarna som hot och  även som möjligheter. Det är tre faktorer som bidragit till moderniseringsprocessen.

Det har skett en teknisk utveckling som gjort att många av de arbetsuppgifter som vi förut gjorde i hemmet nu tagits över av experter.

På arbetsmarknaden har yrken med inriktning på service ökat. Inom dessa yrken tex lärare,sjukgymnaster och förskollärare har samtalet blivit ett viktigt redskap i det dagliga arbetet med kunder ,elever och patienter.
 

En annan förändring är att ” demokratiska ideal och värderingar ersatt den auktoritära ordningen” ( Hägg&Kuoppa 2007 sid 16)

Förut fattade tex präster och läkare beslut. Nu fattas besluten i samrådan och genom att de olika parterna samarbetar med varandra. Det har blivit viktigt med delaktighet. Den vanliga människan får själv vara med och vara delaktig i olika beslut.

Även mängden av kommunikationsformer har ökat och det gör att kraven ökar på att

varje individ ska kunna välja  och orientera sig i mångfalden.

Inom många yrken har det blivit en viktig förmåga att kunna kommunicera , leda samtal och coacha. Det ställs inte bara krav på kunskaper i sin yrkesroll utan man behöver också ”klara av att möta alla klienter på ett professionellt sätt och ta ansvar för det mötet” 
( Hägg&Kouppa 2007 sid 1)

Min egen reflektion 
Jag tycker att man ser att det blivit viktigt i dagens samhälle i många yrkesgrupper att kunna hålla samtal. Det märker jag i min egen yrkesroll att det är oerhört vikigt att kunna kommunicera och leda samtal både med föräldrar och kollegor.

Kapitel 2 Privata och professionella samtal

Hur vi bemöter andra beror på vilket bemötande vi fått under vår barndom av olika personer föräldrar, syskon lärare och andra vuxna. Detta påverkar oss och bidrar till hur vi upplever omvärlden. Även utbildning och erfarenhet påverkar vårt beteende och hur vi kan hantera kommunikation. När vi möter olika människor lär vi oss att bemöta dem på olika sätt. Någon enkel förklaring till varför vissa samtal fungerar och vissa samtal inte alls fungerar vet man inte.

”Förutsättningen för att kommunikationen ska fungera är att inblandade parter befinner sig på samma eller närliggande nivå”
(Kerstin Hägg &Svea Maria Kuoppa 2007 sid 24).

 Missförstånd och störningar blir det när en av parterna byter nivå som gör att den andra personen känner sig kränkt. Ett annat problem är när de sker ett perspektivbyte i ett samtal det kan ses som ett nivåbrott. Det innebär att en ytlig fråga får ett svar som är mycket detaljerat och kan beskriva hälsotillstånd och ekonomi. Det kan vara besvärande för den andra parten. Ibland kan humor och värme vara förlösande för den som har ett problem. Däremot ironi leder till att den person som utsätts för det känner sig förlöjligad.

”Ett sätt att kategorisera samtal är att betrakta olika typer av samtal som stege på en samtalstrappa”( Hägg &Kouppa 2007 sid 26)

Vid privata samtal beskrivs trappan som vardagsprat,diskussioner,erfarenhetsbyte och förtroende. När två personer klarar att gå upp och ner i trappan och mötas där då visar det på ett bra förhållande. Står man på olika trappsteg och ska försöka kommunicera och inte kan mötas då är det smärtsamt för dem som är inblandade.

En samtalstrappa för professionella samtal beskrivs på följande sätt: Service,information,undervisning,vägledning och psykoterapi.

Ordet vägledning är ett begrepp som används för samtal i olika professionella sammanhang. Vägledande samtal är samtal som handlar om personliga saker i klientens liv. Det kan uppstå svårigheter om man ska samtala med en person som av olika skäl inte vill delta i vägledningssamtal. Då är det klokt att inleda samtalet med en öppen diskussion om varför personen inte vill deltaga i samtalet. Visar samtalsledaren att det som sägs är konfident och visar respekt och empati för den andra personens starka känslor kan det skapa en fungerade arbetsrelation.

Vid ett privat samtal finns inga krav på ansvarsfördelning. Inga av parterna ska ha mera kunskaper inom något särskilt område eller vara samtalsledare.

I det professionella samtalet agerar en av personerna både som person och företrädare för sitt yrke. Som samtalsledare har personen också ansvar för att var kunnig inom det område som samtalet handlar om. Det är viktigt att vara personlig men inte privat.

”Det som skapar mötet mellan två eller flera människor som samtalar med varandra låter sig inte så lätt formuleras i ord. Det är det vidunderliga som innebär att se och bli sedd” (Hägg& Kuoppa 2007 sid 35)

Min egen reflektion 
Att vara personlig men inte privat är en svår balansgång. Att berätta och lämna ut lite om sig själv som pedagog men samtidigt inte för mycket. Tror detta är viktigt om man ska orka arbeta med människor och upprätthålla relationer i detta yrke. Annars är det nog lätt att man blir så privat så att det blir svårt att hålla em professionell nivå 

Kapitel 3 Modeller för samtal och samtalsträning

Det man kan önska från samtalsledaren är att personen vet vad hon gör under samtalet och efteråt kan reflektera över samtalet. Se hur klienten reagerade och hur samtalsledaren själv reagerade.

Fas 1 
Att man försöker klargöra situationen genom att klienten får berätta och att samtalsledaren lyssnar och försöker sätta sig in i klientens dilemma. Förstå situationen på samma sätt. Viktigt att lyssna på klienten och ge den tid att berätta.

Att samtalsledaren inte kommer med en färdig lösning.

Efter det sammanfattar samtalsledaren klientens berättelse. Det är vikigt att klienten får ge sitt godkännade att detta stämmer. Stämmer det inte får man rätta till det. Det är klienten som har den rätta versionen av situationen.
  
 Min egen reflektion

Jag tror att det är viktigt att  man lyssnar ordentligt  när klienten eller adepten berättar sin historia och att man inte sitter och tänker på nästa  fråga som man ska ställa. Då missar man mycket information. Att man inte sedan säger" Jag förstår dig precis jag har varit med om en liknande sak" och så tar man över och börjar berätta om sig själv. Visst ska man visa empati och man kan säga" jag förstår dig" men inte ta över. Viktigt att fokus är på klienten

Fas 2

Under fas 2 försöker samtalsledaren få klienten att få ett större perspektiv och se möjligheter,hinder och begränsningar som klienten inte sett förut. Detta är den svåraste fasen och ställer krav på självkännedom och och kunskap om andra människor.

I den här fasen sätter man tillsammans upp mål för klienten. Viktigt att det är klientens egna mål.

Fas 3

Under fas 3 utarbetar klienten och samtalsledaren en handlingsprogram tillsammans.

Det är klienten som har mandat att godkänna handlingsprogrammet eller underkänna.

Min egen reflektion

Jag tror att det är viktigt när man skriver handlingsprogram att man sätter upp delmål. Annars känns det nog ibland inte hanterbart för klienten eller adepten det man tex ska förändra eller göra. Sedan är det lättare att se en förändring om man sätter upp delmål och känner att man klarat av vissa saker som man har bestämt i handlingsprogrammet. 
  

Vägledarens uppgift är att:

• Skapa en respektfull och personlig kontakt med klienten
• ge stöd åt klienten att berätta sin historia
• leda ett klargörande och lyhört samtal för att få grepp om berättelsen
• hjälpa klienten att konstruera egna handlingsplaner genom att
  . formulera planer och välja strategier för handlingar
• identifiera nya sätt att ”kunna,”göra,”veta”
• utvärdera genom att ömsesidigt delge varandra upplevelser av samtalet och avsluta samtalet på ett tydligt sätt.

Kapitel 4 Färdigheter

Den första delen då man kartlägger är oerhört viktigt och lägger grunden för hela samtalet. Det som sker under de första fem minuterna i ett samtal påverkar oftast resten av samtalet. Ett bra hjälpmedel är att använda sig av en videokamera när man övar dessa färdigheter

Det är samtalsledarens uppgift att skapa struktur i samtalet och inge ett förtroendefullt klimat. Ser till att samtala om hur mycket tid som finns att förfoga över. Är det svåra samtal men inte akuta är det bra att ta två tillfällen till samtal.

Att man ställer öppna frågor. Avslutar samtalet med att tydligt sätta punkt.
" Samtalsledarens sätt att inleda och avsluta ett samtal har betydelse betydligt längre tid än den tid det tar att inleda och avsluta " (Kerstin Hägg & Svea Maria Kouppa sid 53)

Min egen reflektion

Det var en aha upplevelse att läsa att de första fem minuterna är så viktiga i ett samtal. Detta har jag aldrig reflekterat över tidigare. Att avslutet är vikigt har jag funderat över när jag själv varit på samtal. Det är ju det man tar med sig från samtalet och är något oklart av de som man samtalade om sist så kommer man ihåg det. Är känslan inte bra när jag lämnar mötet så bär jag med mig det.

 

Färdigheter fas 1

De färdigheter som är viktiga efter fas 1 är förmågan att lyssna, omformulera,sammanfatta,respektera och härbärgera den andres version, ställa frågor,vara tydlig,vara specifik,inleda och avsluta samtal.


 Färdigheter fas 2
Färdigheter i fas 2 är att man vidgar perspektiven och sätter upp mål. Vägledaren ska hjälpa klienten, adepten att komma fram till den ska klara av att hantera situationen-
Hjälpa adepten eller klienten att sätta upp mål som fungerar och är realistiska
Vägledaren kan använda sig av följande arbetssätt.
-Sammanfatta ur vägledarens perspektiv
-verbalisering
-konfrontation 
-utmaning
-listning
-visualisering
-rollspel
-information

Det är vikigt att vägledaren inte fattar besluten åt adepten eller klienten.


Färdigheter i fas 3 
I fas tre ska man vägleda från mål till handling. Det som avgör är vad för problem klienten elller adepten har och hur situtaionen är för klienten. Fungerar det för klienten är det vägledarens uppgift att avsluta samtalet och se till att utvärdera det. Skulle klienten fortsätta vilja ha kontakt kan man komma överens om att höras via telefon.
Färdigheterna i fas 3 är att
- spåna
-inventera
-formulera delmål
-utvärdera
-avsluta

Kapitel 5 tilllämpningar

I slutet av boken tar de upp tilllämpning. Exempel på detta är utvecklingssamtal,medarbetarsamtal med en arbetsledare och till sist samtal mellan vårdgivare tex patient och sjukgymnast.

Boken var intressant och det var  bra verktyg att använda sig av samtalsfaserna när man håller i ett samtal med t.ex föräldrar eller en adept. Det blir mer struktur när man har en samtalsmodell att följa. Annars är det lätt att samtalet blir ostrukturerat man glider iväg på olika saker. Det är också lättare att utvärdera samtalet och se vad som blev bra eller vad  man behöver förbättra när man har en modell man följt.

Reflektion inför webbinariet 11/2-2014

Vilka dilemman kan ni se i detta uppdrag?
Jag  har funderat på detta att om man får en adept som inte är lämplig att vara förskollärare hur ska man hantera detta. Även om förskolechefen är ansvarig för att den slutliga bedömningen görs måste jag signalera till dem om jag märker att adepten inte fungerar i sin yrkesroll. Detta kan bli en mycket svår sits, för adpeten har ju förhoppningsvis fått ett förtroende för mig och jag ska stötta adepten. Samdidigt måste jag tänka på att fungerar personen inte i sin yrkesroll så måste  jag vara ärlig mot rektor eller förskolechef. Lika vikigt är det ju att ta upp detta med adepten. Det känns som man hamnar mitt i mellan som mentor. Jag ska stötta adepten men även vara så professionell att jag ska meddela förskolechef eller rektor om det inte fungerar. Detta kan ju påverka kontakten med adepten. Det gäller nog att var rak mot både adepten och förskolechefen. Behöver man meddela förskolechefen om brister så tycker jag att man bör berätta det för adepten först så den vet vad jag kommer att ta upp.

Hur kan ni hjälpa adepten att få möjlighet att pröva alla delar?
Jag tror att man bör ganska så tidigt börjar med att gå igenom kompetensprofilens delar och sedan att jag som mentor är noga med att lyfta fram de utvecklingsbehov som adepten har. Att man som mentor sedan bidrar med underlag till den plan som förskolechef och rektor sedan ska göra. Det är viktigt att se till att  adepten får möjlighet att planera, följa upp det den gjort och sedan utvärdera. Där får jag som mentor vara ett stöd för adepten. Jag tror att det är viktigt  att ta sig tid och samtala och ta reda på vad adepten behöver utveckla. Samt uppmuntra adepten att prova de olika delarna. För att få reda på detta får man nog lägga en hel del tid i början.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med.
Jag tror att när man arbetat under några år som förskollärare har man en hel del erfarenhet som kan vara till hjälp för adepten. Om adepten känner sig väldigt stressad över alla nya arbetsuppgifter kan man lugna ner adepten och berätta att med erfarenhet kommer en del att gå på rutin. Att det är inget fel att be om hjälp t.ex. i arbetslaget. Använd arbetslaget att samtala och reflektera över saker. Skulle man misslyckas med en del saker är det ingen stor katastrof. Genom att misslyckas så lär man sig och prövar andra sätt att göra saker på. Var aldrig rädd för att pröva nya saker och förändra i verksamhet.
En annan sak som jag nog skulle säga till adepten i början är att man kan vara personlig ibland med föräldrarna men det gäller att hitta en balansgång så man inte blir så personlig att man glömmer att vara professionell. Det tror jag är viktigt för att klara av detta yrket under många år.
Skulle adepten hamna i ett arbetslag som inte är harmoniskt och inte fungerar så kan man byta.

Vilka är dina egna förväntningar? 
Jag tycker det känns väldigt positivt och utvecklande  för mig själv. Mina förväntningar är att adepten ska få möjlighet att utvecklas och att jag får vara delaktigt i den här processen.  Jag känner att jag kommer att få lära mig mycket genom att hålla samtal med adepten. Säkert många reflektioner som väcker nya tankar  hos mig.  Ofta när man träffar nyuteximinerade lärare så har de mycket kunskap om ny forskning och det behöver jag verkligen lära mig mera om. Att få samtala med någon i lugn och ro och få möjlighet att reflektera tycker jag är mycket positivt.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?
Jag tror att det är viktigt att var tydlig emot förskolechef med hur mycket tid som ska avsättas för detta. Att jag som mentor strukturerar upp hur ofta samtalen  med adepten ska vara. I början tror jag det är viktigt att kanske träffas varje vecka för att skapa ett förtroende mellan mentor och adept och  få möjlighet att lära känna varandra.

Kan du vara långsikigt engagerad?
Det tror jag absolut att jag kan . Är det en adept som trivs med mig och känner förtroende är det ju hedersamt om adepten fortsätter att vilja ha kontakt även efter mentorsåret.
Jag har haft en lärarstudent som jag fortfarande har kontakt med så visst är det möjligt.



Vilka hinder/dilemman kan ni se i detta uppdraget?
Det är ju om adepten är en person som kanske hör av sig helger och sena kvällar. Då får man nog vara tydlig med att sätta upp gränser för hur kontakten ska vara. Annars kan man nog som mentor  hamna i en situation då man ständigt ska vara anträffbar och det mår ingen bra av.

Sammanfattning av boken Samtalsfärdigheter stöd vägledning och ledarskap

Jag har läst boken samtalsfärdigheter av författaren Erik Rautalinko.

I inledningen av boken tar de upp om sociala och praktiska färdigheter. Praktiska färdigheter är något som personen kan eller gör. Det kan tex vara att köra bil. Sociala färdigheter är egenskaper hos en person som t.ex.  är uttåtriktad. Är en person inte så bra på sociala färdigheter kan det uppfattas som det står i boken  
” Att betrakta sociala färdighet som något inre kan därmed göra att personer med dåliga samtalsfärdigheter ses som dåliga personer”(sid15)

De olika beteende vi har lärs in via imitation och respons från andra i vår omgivning. Vill man lära om och förändra sin samtalsfärdigheter tar det tid. Det är nästan ännu svårare att lära om än att lära sig något nytt.

Vi ser att i vissa yrken är samtal ett mycket viktigt verktyg särskilt i yrken där man hjälper och vägleder andra människor. Vi människor förvaltar detta på olika sätt. En del människor är bra lyssnare andra dåliga lyssnare. Forskning har visat att man kan förändra sina samtalsfärdigheter men man måste träna mycket för att det ska ändras och vara varaktigt.

Min egen reflektion

 Jag funderade över detta att ibland anser man att personer med dåliga samtalsfärdigheter är dåliga personer. Detta är ju något man får med sig när man växer upp. Alltså imiterar man det som omgivningen gör. Är det ett barn som växer upp i en miljö där man inte får så mycket respons från tex sina föräldrar eller andra vuxna. Då är det inte lätt att lära sig vad bra samtalsfärdigheter är. Vi har ju helt enkelt olika förutsättningar även när det gäller detta.

 Då är det sorgligt att dessa personer kan ses som dåliga personer p.g.a av brister i samtalsfärdigheter. Detta är vikigt att komma ihåg när man har samtal med olika människor. Det positiva är att det går att förändra sina samtalsfärdigheter men då får man komma ihåg att det tar tid att förändra.

Kapitel 2 

Lyssna aktivt 

Efter kriget under 1950-talet förändrades synen inom psykologin. Det kom mera humanistiskt och beteende inriktade terapier. Förut hade man tittat på personens uppväxt och relation till föräldrarna. När humanismen kom blev det mera fokus på individen och det gick ut på att försöka förstå hur personen tänkte och kände.

Carl Rogers var en av de mesta kända företrädaren för humanism. Det var viktigt att när man lyssnade på en person skulle man lyssna fördomsfritt och inte vara någon slags expert.

Detta sätt att samtala används idag inom tex rådgivning och kallas för aktivt lyssnade.

Det är effektivt att lyssna av en annan person. Boken tar upp tre anledningar till varför det är effektivt.

För personen som ska berätta om något är det viktigt att det känns bra.

När en person är tyst och lyssnar lockar det fram information från den andra personen. Man får veta vad den har för åsikter eller anvisningar.

Den som lyssnar får en tydligare bild av vad personen behöver hjälp med. När någon får berätta och en annan person lyssnar känner den sig betydelsefull och är mera mottaglig för andras åsikter.

När man lyssnar aktivt är är man koncentrerad intresserad av vad den andra personen säger. Kroppsspråket visar tydligt om man lyssnar på någon.

Genom direkt uppmuntran tex genom att ställa frågor som berätta mera kan det göra att samtalet fortsätter att flyta på framåt. En bra regel när man lyssnar är att tala mindre än den personen som man lyssnar på.

För mycket uppmuntran kan göra att personen känner att den andra lyssnar int

Min egen reflektion

  Att tala mindre än den person som man lyssnar på är en bra regel. Har jag vid något tillfälle samtalat med någon som jag uppfattar hellre talar själv än lyssnar. Då slutar jag berätta för då tänker jag att personen är inte intresserad av vad jag har att berätta.

Spegling

Ett bra sätt är att använda sig av spegling vid samtal. Det innebär att en person lyssnar och sedan med egna ord återberättar det som hänt. Då speglar man både fakta och spegling av känslan. Vid spegling ska man undvika att dra egna slutsatser och vara så neutral som möjligt. När det uppstår situationer och upplevelser som en person upplevt är det också viktigt att kunna säga att du reagerar på ett rimligt sätt.

Detta kallas för validering. En omfattande spegling används ofta vid slutet av ett samtal t.ex. ett utvecklingssamtal. Det behövs för att veta om man förstått samtalet på samma sätt.

Slutna frågor ger oftast korta svar öppna frågor styr in personen på nya ämnen.

Ställ inte för många frågor i en följd den som svarar blir förvirrad.

Vid ett samtal bör man tänka på följande:

1. Börja med att lyssna
2. Spegla fakta och känsla
3. ställ öppna frågor
4. slutna frågor
   
   Mina egna reflektioner 
   Jag upplever att detta är något som jag gör vid t.ex. ett utvecklignssamtal. Då är det vikigt att använda sig av spegling vid ett samtal. Särskilt om samtalet innehållit en del svåra saker. Då är det viktigt att  både föräldrarna och jag som pedagog förstått samtalet på någorlunda samma sätt. Detta för att slippa en massa missförstånd och att föräldrarna går från samtalet med en känsla av att känna sig missförstådda.

Kapitel 3

Kritik

Att bemöta kritik är svårt. I boken står det att kritik är något man gör eller inte gör som värderas negativt. Är det positivt är det beröm.

För en del personer förknippas kritik med tvång eller att man blir bestraffad.

Får man kritik helt överraskande leder det oftast till att man blir illa till mods.

Ibland kan man be om att få kritik då kan det vara bra om det ger insikt och kan användas till någon förändring.För många som får kritik är det vanligt att skylla på sin medpart.

Det är bättre att lyssna och fundera över vad kritiken har för funktion och sedan fundera över vad kan jag göra åt den?

Mina egna reflektioner

Att ge kritik på rätt sätt är väldigt vikigt och att man väljer rätt tillfälle. Gör man det så kan man säga de flesta saker. Då ger ju samtalet mera effekt för den andra personen som du ger kritik lyssnar på ett anant sätt. Önskar man att det ska bli en förändring är det vikigt att tänka på dessa saker. Jag tycker att jag sett detta om man behöver ta upp saker i sitt arbetslag ofta om man disktuerar  och inte skuldbelägger den andra personen så går det att ge kritik på ett konstruktivt sätt. Inleder någon med att skuldbelägga så reagerar jag på samma sätt och säger att du gjorde det här så allt är inte bara mitt fel. Sådana samtal leder inte någon person framåt utan ofta slutar samtalet där.

Kapitel 4

Ge svåra besked

Att lämna svåra besked är alltid en svår sak att genomföra. En sak som är bra att tänka på är att välja rätt tillfälle, inte dröja för länge med beskedet och sedan lyssna.

Det är viktigt att ha gott om tid när beskedet ges och att det är på ett avskilt ställe. För varje samtal finns en viss tid till förfogande därför är det bra att komma till sak ganska fort. Vara så konkret  som möjligt för då uppstår det inte en massa missförstånd.

Habituering är ett fenomen som tas upp i boken. Detta innebär att ”Människors negativa känslor brukar nämligen avta som en funktion av tiden för exponering” (sid 52)   Vilket innebär att personen vänjer sig vid det svåra.

Kapitel 5

Medla mellan parter

Oftast när två personer hamnar i konflikt beror det på att de inte kommunicerar med varandra. De hamnar till slut i en maktkamp. Då behöver man en medlare som kan sätta ord på varandras känslor och tankar. Personerna kan ha olika samtalsbeteende och det kan tolkas på olika sätt. En del visar mycket ilska för att den är frustrerade och vill få den andra personen att lyda. Det personer som har liknande samtalsbeteende har bättre förutsättningar för att få en långvarig relation att fungera. Viktigt att medlaren är neutral. Går det inte att lösa en konflikt behöver inte medlaren ta på sig ansvaret för det.

Struktur är viktigt vid medling och rättvisa.

Struktur skapar man genom att

1.Placera parterna jämlikt

2. Beskriv förslag på ordning
3. inhämta samstycke
4. Avgör vem som börjar
5. Håll fast vid turtagning
6. Sammanfatta bådas berättelser

Kapitel 6

Förändra med jag budskap

Det är är svårt att ge kritik en del känner obehag inför detta och samlar på sig så mycket frustration och ilska tills det en dag bara rinner över. Vikigt att göra det vid rätt tidpunkt så det inte väcker skam ska hos den andra personen. Då leder inte kritiken inte till något konkret. Tre perspektiv tittar man på som skapar problem. Personlighet, yttre miljö och eget agerande.

Att använda sig av jag beteendet innebär att man beskriver de egna behoven för att förändra någon annans beteende. Då blir det ofta lättare att kompromissa.

Viktigt att vara konkret så att de andra personen vet exakt vad för förändring du önskar. Att förändra någon kräver mycket tålamod. Om det inte fungerar kan man prova igen efter en månad tex. Ibland går det inte att förändra och då kanske personer går skilda vägar istället.

Mina egna reflektioner
Jag funderade en del på detta hur mycket ska man lägga ner i att förändra en person. Om det känns som om man gjort allt för att förändra en person och det leder inte till något. Känner man också att personens sätt att vara till slut tar så mycket enegi från en själv då måste det vara bättre att gå skilda vägar som boken skriver.
Det kan ju inte vara värt att till slut själv känna att all energi går åt till detta. Då är det ju inte en sund relation.

Kapitel 7

Berätta aktivt

Om en person behöver information kan det vara bra att ha ett strukturerat samtal för att personen ska förstå samtalet och lägga det på minnet. Samt att om någon annan ska göra om samtalet i framtiden är det viktigt att processen är tydlig.

Oftast går man igenom i inledningen, hur länge samtalet ska vara, målet med samtalet, sekretess och om det ska vara någon uppföljning efter ett tag.

Innan samtalet närmar sig sitt slut ska man vara noga med att säga att nu är det ca 10 minuter kvar och berätta vad för intryck samtalet gett. Har du några frågor så finns det utrymme för det.
 Avsluta sammanfattningen med att gärna säga( ” Har vi glömt att ta upp något?” ( sid86)

Som avslutning kan man också ställa en öppen fråga hur har det känts att samtala om dessa frågor. Viktigt att använda ett enkelt språk för annars kanske inte medparten tar in vad som sagts under samtalet. Att hålla en röd tråd innebär att berätta färdigt om en sak innan man går vidare till nästa. Det är också bra att tänka på att ge lagom mängd information och att göra en dagordning tillsammans över vad som ska tas upp. Vissa grupper som små barn, människor som mår dåligt klarar bara av att vara uppmärksamma en kort tid då får man anpassa samtalet efter det. Det finns för och nackdelar med att bli personlig i ett samtal. Nackdelen är attom man blir så personlig  att den som behöver hjälp känner att den andra hamna så mycket i fokus att man blir åsidosatt. Fördelen är att skillnaderna utjämnas man blir mer lika varandra vilket ger positiva känslor.

Det viktiga är att fundera över vad för funktion det fyller.

Mina egna reflektioner
För mig är det vikigt i min yrkesroll att ha strukturerade samtal. Detta för att det blir mera kvalitet och ger ett mera proffesionellt intryck inför t.ex. föräldrarna. Jag visar också att genom att hålla strukturerade samtal att de som kommer på tex utvecklingssamtal känner att jag är viktig och mitt barn är vikigt.  Eller för en adept att detta är något som jag vill göra på ett så bra sätt som möjligt.
Samt att jag tror att det blir mer effektiva samtal. I det långa loppet tror jag att det inger bättre förtroende för mig som pedagog eller mentor. Är det tvärtom skulle jag nog tänka hur är det på den här förskolan eller skolan är de intresserade av mitt barn.  Elller är min mentor intresserad av hur det går för mig  som adept. Känslan kan nog annars bli att man inte fått ut så mycket av samtalet. 

Kapitel 8

Ifrågasätta och konfrontera

”Att ifrågasätta är vanligen en mjukare variant av att konfrontera, med båda orden beskriver processen att klargöra vilka skillnader som finns mellan olika synsätt”(sid 96)

Konfrontation innebär att ställa sig ansikte mot ansikte

Vid sådan här situationer får man försöka skapa ett så gott klimat som möjligt och försöka ge sitt perspektiv och även lyssna på den andra personen. Är man aggressiv leder det till konflikt. Välj rätt tillfälle om du ska ifrågasätta eller konfrontera någon.

Använd dig gärna av att följande frågeställningar” att så här ser jag på saken”

”Kan inte du berätta hur du ser på saken”(99) Var noga med att lyssna aktivt.

Sista steget i en konfrontation är att skapa en kompromiss. Även kroppsspråk och tonfall spelar stor roll när man konfronterar en person. Det är viktigt att komma ihåg att det går aldrig att tvinga på någon ett sätt att tänka ofta blir det ett ännu starkare motstånd som kan hamnar i en prestigefylld kamp istället för en diskussion.

Kapitel 9
Att sätta gränser 
Boken tar upp att det ibland kan vara svårt att sätta gränser för att man är rädd att såra någon eller vara ohjälpsam. Vi tror också  att när vi gör något för andra ska vi få något i gengäld. Problemet är när det inte blir så utan någon passerat en gräns. Då måste man kunna säga nej. Ofta är det ett syfte med detta och personen ifråga kanske har lyckats förut med att få det den önskat. Klarar man inte at säga nej på en gång kan man be att få fundera på det.

Mina egena reflektioner
Att sätta gränser är svårt ibland man vill inte att andra männsikor ska bli besvikna eller att de ska tycka att man inte vill hjälpa till.  Detta kan var svårt både i sin yrkesroll men även i privat livet. Under åren har jag lärt mig att när man väl sätter gränser känns det svårt  i början men efteråt känns det skönt att man lyssnat på sig själv och faktiskt vågat säga nej och inser att det var inte så farligt. Jag har fått jobba mycket med detta för jag har haft svårt att säga nej ,vilket gjort att jag ibland känt mig utnyttjad. Som tur är så känns det som det är lättare nu att sätta gränser kanske har det också med att göra att man blivit äldre och inser att för att orka i både arbetslivet och privatlivet är det vikigt att sätta gränser.
 

Kapitel 10 
Vägled och ge råd
Att vägleda någon kräver en del saker. Det är vikigt att  som vägledare kunna veta vilka regler som gäller vid ett beslut. Att förstå hur människor fungerar och att skilja på personen som du vägleder och din egen målsättning. Detta första som är vikigt när man vägleder är att lyssna. Det kan den som vägleder sedan använda för att lösa problemen. Det sker genom spegling ,sammanfattning och frågor. Det kallas sokratisk dialog.

Kapitel 11
Ta initiativ och övervinn obehag
Att käna obehag inför att redovisa eller att tala med auktoritära personer är ganska vanligt. 
Deta bästa sättet att minska obehaget är att utsätta sig för detta och öva. En del människor kan distrahera sig när andra människor talar genom att göra andra saker under samtalet, detta för att slippa känna obehgagliga känslor.
Det är också bra att sätta upp delmål för vad man ska klara av. Obehaget kanske inte helt förvinner men det blir bättre.


Mina egna reflektioner
 En sak som jag minns när jag läste detta kapitlet var hur jobbigt det var att stå framför alla föräldrar och hålla i föräldramöte när man precis börjat arbeta som förskollärare. Idag efter många års övade känns det inte lika skrämmande längre. Jag har utsatt mig för detta många gånger och fått öva vilket gjort mig säkrare i min roll.


Kapitel 12
Träna med rollspel
Träna rollspel. Boken beskriver hur man kan förändra samtalsfärdigheter med rollspel och använda det som ett verktyg. Det är vikigt att få göra det praktiskt för att kunna förändra något.
För en del kan det var obehagligt med roll spel och då känns det bättre att börja samtala istället.
Vid stress är det lätt att falla tillbaka in i gamla möster när det gäller hur man samtalar.


Mina egna reflektioner
Att få träna med rollspel tror jag är bra det gör att det sätter sig mera praktiskt i kroppen och man får uppleva det genom ett rollspel. Det är ett roligt sätt att lära sig och öva in samtalsfärdigheter.
Vi fick genomföra ett litet rollspel under den här mentorsutbildningen. Det kändes skönt att få spela en roll och ändå träna på att hålla i ett samtal.

Kapitel 13
Tillämpningar
Det sista kapitelet i boken tar upp hur man kan tillämpa sina samtalsfärdigheter och använda i sin vardag.  Det kan var ett första samtal där man får information, krishantering att kunna ge besked i svåra situationer, 
informerande samtal då kan det var bra att fundera över om man även ska ge skriftlig information. En del får möjlighet att hjälpa andra till bättre samtalsfärdigheter vilket i sin tur kan leda till bättre livskvalitet.
Att vara profesionell i sin yrkesroll innebär att vara bra på det man gör. Det viktigaste är att våga ta hjälp när man behöver det.
Kroppspråket är också en viktig del vid ett samtal. Visar den som ska lyssna ett mycket tydligt kroppspråk genom att tex gäspa kan de medföra negativa känslor hos en andra personen vilket gör att den tar avstånd och kanske väljer att inte berätta lika mycket. Det är svårt att genom  bara viljan  förändra sitt kroppspråk.


Mina egna reflektioner
 Kropsspråket är oerhört vikigt när man samtalar med någon. Jag tänker på när man möter föräldrar eller en adept i ett samtal. Det kan bli oerhört fel om man visar upp ett kroppspråk som ger negativa känslor hos den som man samtalar med. Är det personer från andra kulturer kan de ge helt fel signaler och bli en massa missförstånd. 

Jag tycker att det var en intressant bok som kan vara till hjälp vid samtal. En del saker kändes självklara i boken medan andra saker gav nya infallsvinklar och fick mig att tänka på att använda mig av vid olika samtal. Boken var lätt att förstå och inte svår att läsa. Den här boken kan verkligen var användbar för många olika personer och yrkeskategorier.

Äntligen har jag skapat en blogg som jag kan använda under min mentorsutbildning
Detta är första gången som jag använder en blogg. Det är säkert ett bra sätt att reflektera över olika saker i mentorsutbildningen och att man har det samlat på ett ställe. Det är inte helt lätt att sammanfatta en bok där det tas upp flera frågor. Jag reflekterade över några saker som jag tyckte vara viktiga.

Reflektioner efter att jag läst boken mentorskap i förskola och skola.
Författare Ylva Ståhl och Agneta Bronäs.
 Boken ger en bra inblick i vad mentorskap innebär både i skola och förskola. Jag tycker det är bra att de gjort en uppdelning på detta och skrivit om både skola och förskola.
Boken ger en tydlig bild av vad  mentorskapet innebär. För min del kändes det skönt att rektor och förskolechef ansvarar för introduktionsperioden och ska se till att göra en plan. Det innebär att allt ansvar inte bara vilar på mentorn och adepten. Det finns en tydlig plan för vad som förväntas av min förskolechef.

Att göra en lämplighetsprövning av en person är inte helt lätt. Då är det för väl att de tar upp att personer som rektor eller förskolechef  bör rimligtvis vara lärare eller förskollärare med legitimation. Jag förstår inte hur man annars ska kunna göra en professionell bedömning. Det är orättvist mot den läraren som ska få legitimationen. Hur ska dessa personer kunna samtala om yrkesskicklighet om de inte har den bakgrunden.

Mentorskapet kan vara svårt ibland mentorsrollen innebär att stötta en kollega samtidigt som man ska  bidra till att ge underlag för lämplighetsbedömning. Det gäller att våga att samtala med förskolechef och rektor om man ser att personen inte är lämplig till att få sin legitimation. Det kan vara blivande kollega till mig eller någon annan. Egentligen borde en lärare som inte anses lämplig fått veta det redan under lärarutbildningen.

Att det kan uppstå svårigheter med att förstå varandra mellan mentorn och adepten är inte så konstigt för man har olika bakgrunder med sig, adepten har kanske en nyare utbildning där forskning visar på ny kunskap som mentorn inte tagit del av. Fungerar det bra kan man lära av varandra och se fördelarna med det. I. Boken står det(" Som vi ser det,sker utveckling bättre i kollegiala miljöer  där fler perspektiv på undervisningen kan ske "(sid26)
På det viset kan den nyutbildade läraren få möjlighet att få stöd från flera och höra fler åsikter än bara mentorns. Samt att hela ansvaret inte bara vilar på mentorn.
I förskolan är vi ju vana att arbeta i arbetslag och alltid kunna samtala och reflektera med andra. Detta ser jag som en stor fördel och det måste vara mycket positivt när man är nyutbildad lärare.
I andra lärargruppen diskuterar man praxischock men menar att i förskolan är man van att ta hand om nyanställda på ett  självklart sätt. Verkligheten visar sig sedan vara en annan bild när frågan tas upp i en mentorsgrupp. Det finns många förskollärare som känner stress,stora krav från föräldrar och att klara av alla nya arbetsuppgifter. Därför är det viktigt att man första året får möjlighet att träffa en mentor och få stöttning och tid till att samtala om vad lärar yrket innebär.
Tänk vad skönt det hade varit att få tillgång till att träffa en mentor när jag precis blivit färdig förskollärare.
Det var så många saker som man bara skulle kunna hantera i sin yrkesroll trots att man inte då hade någon erfarenhet av detta.


Boken tar upp att mentorsfunktionen är ett komplement inte en ersättning för att inskola den nya förskolläraren i arbetslaget. Det är viktigt att skilja på detta.
Skolverket har en annan syn på detta och tycker att mentorn regelbundet ska observera förskolläraren i undervisningssituationer.
Jag tycker nog att det är bra om man skiljer detta åt. Är man utomstående och kommer som mentor har man inga förutfattade meningar. Utan kan lyssna på adepten utan att varit känslomässigt involverad som det lätt blir om det är samma arbetsplats eller avdelning. Jag kan som mentor lyssna utan några förutfattade meningar. Det leder nog till att det blir ett bättre samtal än vad det blivit om jag redan hade en massa förutfattade meningar. Samt att man lyssnar under samtalet på ett annat sätt än när man är känslomässigt involverad.