Reflektion inför webbinariet 11/2-2014

Vilka dilemman kan ni se i detta uppdrag?
Jag  har funderat på detta att om man får en adept som inte är lämplig att vara förskollärare hur ska man hantera detta. Även om förskolechefen är ansvarig för att den slutliga bedömningen görs måste jag signalera till dem om jag märker att adepten inte fungerar i sin yrkesroll. Detta kan bli en mycket svår sits, för adpeten har ju förhoppningsvis fått ett förtroende för mig och jag ska stötta adepten. Samdidigt måste jag tänka på att fungerar personen inte i sin yrkesroll så måste  jag vara ärlig mot rektor eller förskolechef. Lika vikigt är det ju att ta upp detta med adepten. Det känns som man hamnar mitt i mellan som mentor. Jag ska stötta adepten men även vara så professionell att jag ska meddela förskolechef eller rektor om det inte fungerar. Detta kan ju påverka kontakten med adepten. Det gäller nog att var rak mot både adepten och förskolechefen. Behöver man meddela förskolechefen om brister så tycker jag att man bör berätta det för adepten först så den vet vad jag kommer att ta upp.

Hur kan ni hjälpa adepten att få möjlighet att pröva alla delar?
Jag tror att man bör ganska så tidigt börjar med att gå igenom kompetensprofilens delar och sedan att jag som mentor är noga med att lyfta fram de utvecklingsbehov som adepten har. Att man som mentor sedan bidrar med underlag till den plan som förskolechef och rektor sedan ska göra. Det är viktigt att se till att  adepten får möjlighet att planera, följa upp det den gjort och sedan utvärdera. Där får jag som mentor vara ett stöd för adepten. Jag tror att det är viktigt  att ta sig tid och samtala och ta reda på vad adepten behöver utveckla. Samt uppmuntra adepten att prova de olika delarna. För att få reda på detta får man nog lägga en hel del tid i början.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med.
Jag tror att när man arbetat under några år som förskollärare har man en hel del erfarenhet som kan vara till hjälp för adepten. Om adepten känner sig väldigt stressad över alla nya arbetsuppgifter kan man lugna ner adepten och berätta att med erfarenhet kommer en del att gå på rutin. Att det är inget fel att be om hjälp t.ex. i arbetslaget. Använd arbetslaget att samtala och reflektera över saker. Skulle man misslyckas med en del saker är det ingen stor katastrof. Genom att misslyckas så lär man sig och prövar andra sätt att göra saker på. Var aldrig rädd för att pröva nya saker och förändra i verksamhet.
En annan sak som jag nog skulle säga till adepten i början är att man kan vara personlig ibland med föräldrarna men det gäller att hitta en balansgång så man inte blir så personlig att man glömmer att vara professionell. Det tror jag är viktigt för att klara av detta yrket under många år.
Skulle adepten hamna i ett arbetslag som inte är harmoniskt och inte fungerar så kan man byta.

Vilka är dina egna förväntningar? 
Jag tycker det känns väldigt positivt och utvecklande  för mig själv. Mina förväntningar är att adepten ska få möjlighet att utvecklas och att jag får vara delaktigt i den här processen.  Jag känner att jag kommer att få lära mig mycket genom att hålla samtal med adepten. Säkert många reflektioner som väcker nya tankar  hos mig.  Ofta när man träffar nyuteximinerade lärare så har de mycket kunskap om ny forskning och det behöver jag verkligen lära mig mera om. Att få samtala med någon i lugn och ro och få möjlighet att reflektera tycker jag är mycket positivt.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?
Jag tror att det är viktigt att var tydlig emot förskolechef med hur mycket tid som ska avsättas för detta. Att jag som mentor strukturerar upp hur ofta samtalen  med adepten ska vara. I början tror jag det är viktigt att kanske träffas varje vecka för att skapa ett förtroende mellan mentor och adept och  få möjlighet att lära känna varandra.

Kan du vara långsikigt engagerad?
Det tror jag absolut att jag kan . Är det en adept som trivs med mig och känner förtroende är det ju hedersamt om adepten fortsätter att vilja ha kontakt även efter mentorsåret.
Jag har haft en lärarstudent som jag fortfarande har kontakt med så visst är det möjligt.



Vilka hinder/dilemman kan ni se i detta uppdraget?
Det är ju om adepten är en person som kanske hör av sig helger och sena kvällar. Då får man nog vara tydlig med att sätta upp gränser för hur kontakten ska vara. Annars kan man nog som mentor  hamna i en situation då man ständigt ska vara anträffbar och det mår ingen bra av.